Syn på verksamhetsförlagda dagar genom den teoretiska glasögon

Samband mellan synsätt och verksamhet

Inledning

Under de verksamhetsförlagda dagarna observerade jag olika situationer i lärandeprocessen. Det finns många verktyg som hjälper läraren att bilda sitt egna synsätt på lärandeprocessen som präglar verksamheten. Att analysera och tolka olika vardagliga situationer med hjälp av olika psykologiska teorier på lärande, kan ge kunskap om lärandeprocessen och kunna se sambandet mellan synsätt och verksamhet. Jag ska försöka ta fram de pedagogiska förutsättningarna utifrån de psykologiska teorierna. Dessa teorier som alltid präglar skolverksamheten är: behaviorism, kognitivism och sociokulturella perspektiv.

Sammanfattning av olika teorier

I.Behaviourism

Om jag skulle beskriva den konkreta karaktäristiken av behaviourismen, skulle jag säga att det är ett förändrat beteende. När vi säger behaviourism tänker vi på början av 60-talet, och på Skinner, Watson och Pavlov. Behaviourismen är en reaktion mot det dominerande samhällssystemet som befinner sig i en kris mellan den humanistiska inriktningen och den naturvetenskapliga psykologin (Jerlang, 2008, kap.7, sid. 235). Själva teorin grundas på människans beteende istället för känslor och tänkande. Behaviourismen fungerar efter principen att man ska träna in regler för att få kunskap om den. Behaviouristen anser att det inte går göra så mycket åt de meningsfulla vetenskapliga påståenden om uppenbarelser som känslor eller värderingar (Säljö, 2000, kap.3, sid.50). Vi tänker också på en passiv människa, enligt Kerstin Rexlings påstående i sin föreläsning på Högskolan Dalarna den 12 november 2009 .Kunskapssynen är att ta emot information, så mycket som möjligt, och sen reproducera detta. Man börjar från delar till helheten. Allt man lär sig glömmer man väldigt snabbt. Kerstin Rexling påstår i samma föreläsning från 12 november att undervisa betyder att visa. Här har man en kvantitativ kunskapssyn med fokus på lärarens metoder som kan ge beröm, uppmärksamhet och straff. För att kunna nå målen måste man vara konsekvent i handlingar.

II.Kognitivism

Kognitivism eller Piagets teori är motsatsen till behaviourismen och grundas på att människan är aktiv och som är beredd på en förändrad förståelse. För Piaget är att utvecklas att anpassa intelligensen och detta sker genom lärande och människans intellekt är i fokus (Jernlag, 2008, kap.9, sid.301). Enligt Piaget är alla människor lika i känslor men väldigt olika i tänkande. Han påstår att människan är en levande och social organism som handlar i en miljö (Jerlang, 2008, kap.9, sid.301). Piaget ser individens utveckling genom att vara dynamisk, aktiv, och söka efter ny kunskap. Det största inflytande elementet från kognitivismen är synen på lärande som accentuerar att individen söker aktiv kunskap genom sina intressen och aktiviteter för att kunna få förståelse av omvärlden. Detta kallar Säljö för konstruktivism (Säljö, 2000, kap.3, sid.56). Utveckling betyder allt detta tillsammans med individens erfarenheter. Här kommer socialt samspel in i bilden, som enligt Piaget, ger människan sin individuella erfarenhet och att ”människan bara kan utvecklas till människa genom att växa upp tillsammans med andra människor i det av människor skapade samhället” (Jerlang, 2008, kap.9, sid.301). Trots att kognitivismen har fått en ganska hög status bland akademisk forskning, blir det lite tveksamt om dess inflytande i andra miljöer (Säljö, 2000, kap.3, sid.55).

III.Sociokulturellt perspektiv

Sociokulturellt perspektiv eller Vygotskijs teori grundas på vetenskapliga metoder ur Karl Marxs verk, Kapitalet (Jerlang, 2008, kap.10, sid.355). Utgångspunkten i Vygotskijs teori var formeln S→X→R, så att S betyder stimulans, X står för verksamhet och R representerar aktiviteternas resultat (Jerlang, 2008, kap.10, sid.356). I Högbergs föreläsning från Fronter, Högskolan Dalarna den 22 november, fick vi veta att en av de karakteristikerna för det sociokulturella perspektivet är förändrat deltagande. Vygotskij tror på att förståelse är nyckeln till utveckling, och att analysera regeln är vägen till förståelse (Rexling, Fronter, Högskolan Dalarna, 17 november 2009). Samtidigt påstår Vygotskij att barnets förändring grundar sin utveckling genom olika perioder och kriser (Jerlang, 2008, kap.10, sid.361). Han säger att det finns två olika perioder, en stabil- och en kritisk period. Genom den stabila perioden skapar individen sin personlighet och det är en långsam period mot utveckling. Den kritiska perioden är karakteriserat av de våldsamma förändringar, som så småningom knyts an till krisperioderna (Jernlag, 2008, kap.10, sid.362). Enligt Vygotskij finns följande krisperioder: födelsekrisen, ettårskrisen, treårskrisen, sjuårskrisen och trettonårskrisen (Jernlag, 2008, kap.10, sid.362-363).

Epilog

Jag tror att skolan måste förändras vartefter de förändringar som sker i vårt samhälle. Eleverna möter idag genom alla de medier som finns värden på ett helt annat sätt än det som möter eleverna för tjugo år . Skolarbetet och lärarens roll har en helt annan konkurrens än vad situationen var tidigare. Detta är en stor utmaning i lärarens yrkesroll och det blir en nödvändighet och stimulans att utveckla, förändra sitt sätt i lärandeprocessen.

Grunden för utveckling och framsteg är våra egna praktiska erfarenheter i arbetet och de slutsatser som vi kan dra av dem. Därför är det nödvändigt att lärare och skolledare även är delaktiga i formuleringen av skolans möjligheter, problem och inte minst behov. Goda möjligheter ska finnas att fördjupa och använda sin individuella kompetens, vilket bland annat inkluderar möjligheten att delta i forskning och utvecklingsarbete på den egna skolan. Om vi själva har medansvar i hela processen så ökar kvaliteten.